Det är svårt att blicka tillbaka för det är då man inser - att allting har faktiskt förändrats

Det handlar inte om att jag inte tycker om hur saker är nu

Det handlar bara om att om man bara fick pausa livet ett tag

och njuta av vad man verkligen har. För jag har lärt mig, när

någon väl är borta - så kommer dom aldrig tillbaka.

Jag saknar alla minnen, jag saknar mina vänner & jag

saknar att festa. Jag saknar när alla kunde vara i en grupp,

nu är alla ovänner så man lär vara med olika personer hela tiden.
För man får höra ''nä men jag är ovän med hon/han'' blabla..

Jag önskar bara att inte alla hade splittras och att vissa saker vill jag

ha tillbaka så mycket, det går inte att förklara.

Det här är bara några bilder av alla 3000 tusen jag har på datorn,

men andra får komma någon annan gång.

Jag saknar er, allihopa.. ni vet vilka ni är. 
JAG ÄLSKAR ER

Var med och tävla om veckans blogg hos mig! Kram!



http://tuvalisatvillings.blogg.se/2011/august/latt-som-en-platt.html